Filmprofiler väljer vd – del 4

1) Vem vill du se på posten som ny vd för Svenska Filminstitutet efter Anna Serner?

2) Vilka kompetenser anser du vara de viktigaste för en vd för Filminstitutet i dag? 

3) Om du var vd för Filminstitutet, vilka saker skulle du i första hand vilja ändra på, ta bort eller tillföra?



Katrina Mathsson:

1) Tomas Eskilsson. Film- och branschkunnig, lyssnande, medveten om branschens olika delar och behov, har visioner och ett internationellt perspektiv.

2) Se ovan. Att genom bakgrund och erfarenhet inom kulturområdet, helst film såklart, identifiera SFI:s roll i förhållande till de filmpolitiskt målen och formulera vision och mål därefter.   

3) Först och främst se till att vd:n omges av erfarna, kunniga rådgivare. Jobba för att skapa en miljö med utrymme för kreativitet, konstnärliga risktaganden till förmån för influenser från New Public Management. Ett klimat som genomsyras av att stödgivare och stödmottagare samarbetar mot det gemensamma målet att verkställa de filmpolitiskt visionerna.


Johan Wirfält:

1) Linda Zachrison eller Fredrik Heinig – gärna båda tillsammans i någon form av delat ledarskap?

2) Lång och gedigen erfarenhet från både offentlig och privat sektor. Djup förankring och ett brett nätverk i konst- och kulturliv. Och, viktigast av allt, tydliga visioner, bra smak och ett brinnande intresse för svensk film.

3) En generell spaning är att de utövande konstnärerna de senaste 10-15 åren fått mindre inflytande i svenskt kulturliv, medan administratörer och producenter fått ökat inflytande. Det speglar en utveckling i offentlig sektor som helhet, det där vi brukar kalla New Public Management. NPM är inte enbart av ondo, tvärtom är intentionen ofta god – när man handskas med skattepengar är styrning, resultat och uppföljning viktigt. Men när ett sådant raster läggs över konstnärligt skapande leder det ofta till skitdålig konst. Överfört till Filminstitutets uppdrag och verksamhet skulle jag gärna se att man utökar möjligheterna för regissörer och manusförfattare att själva söka både utvecklings- och produktionsstöd. Dessutom skulle jag gärna se ett särskilt och permanent manusstöd. Allt för konsten!


Suzanne Osten:

1) Vet inte vem jag kan föreslå. Den erfarne med hög panna jag vänder mig till säger: «Nej tack – jag beundrar din obrytbara optimism. Jag är själv rätt bränd av filmens värld: dess slutna bransch och dess oroliga politiker och så, i ett rum för sig, kreativa konstnärer som bara tycks finnas där till de andras behov. SFI borde vara deras företrädare men är i oerhört mycket högre grad de andras. Och en chef för SFI blir inte sittandes länge om branschen inte får som den vill. Nej tack, men lycka till!»

Därför: jag får annonsera efter någon som verkligen VILL hjälpa till med rekryteringen för en ny ledning på Filminstitutet, som vill tro på nya kreativa krafter.

2. (Skiss för en platsannons)

Söker en visionär för svensk film, en vd, men också ett arbetslag sökes för  Filminstitutet. 

Profil: Med fötter i konstnärlig mylla. Gärna invandrare  med  icke-svenska erfarenheter.  En som kan älska och utveckla dem hen talar med.  Vi söker en orädd och skickligt verbal  kulturellt bevandrad passionerad utvecklare  som kan konsten att dialogisera : en optimist  som muntert klarar den kommande  kritikstormen; bemöter reaktionär populism och skitstormar med konkreta, faktiska svar … 

(Ett slags feministisk Peter Aaalbæk Jensen vore inte fel, fast den demonen gjort bort sig tyvärr)

Den  viktigaste kompetensen för en vd för Filminstitutet i dag bör omfatta dokumenterad erfarenhet av att kunna bedöma vad en konstnärlig process är (olika nämligen och inte efter manual). Erfarenheter från att utveckla konst i teamwork. Samhällserfarenhet och kunskap om kvalitativt publikarbete är något vi värdesätter. Mycket viktigt för oss är att vd/laget är människokännare och inte bara använder sitt eget gamla nätverk men inser att gamla konstnärer fortfarande kan skapa nytt liksom de yngsta .

(Barn, klass, genus, BLM-perspektiv är ju självklara sedan seklets början – sluttjafsat alltså) .

3) Personen vi letar efter vågar utmana  filmares och sina egna stereotypa idéer om vad «folk» är och vad «man» vill se. Vi önskar att vd-funktionen på Filminstitutet ska svara uppskattande på mail, inte ljuga eller hålla sina bröder om ryggen, öppna upp huset och äntligen satsa på barnfilmkonst värd en stolt svensk teatertradition.

Jag drömmer om någon som uttalat vill stärka den konstnärliga basen för svensk filmproduktion – på bekostnad av den producentstyrda branschen? Det är direkt cyniskt att inte tro det kan gå framåt, nu när vi med all beprövad forskning vet hur förnyelse går till, det är bara begära den, beskriva behoven. Tro på den konstnärliga, kreativa processens seger. Ge skapande människor förtroende och en påse pengar.


Gunnar Bergdahl:

Ja, vem i dagens marknadsliberala diktatur anno 2021 förenar:

ett levande kvalitetsinriktat dokumenterat kultur- och filmintresse baserat på kulturpolitikens självklara förutsättning att motverka kommersialismens skadliga inverkan och 

ett reellt politiskt inflytande på och levande kontakter med dagens politiker och makthavare som i politisk praktik bortom sällsynta invigningstal betraktar kultur som en bransch bland andra (o)nyttigheter som den heliga marknaden «ansvarar» för.

Ja vem?

Men konstnärligt lever svensk film. Det senaste decenniet har varit fantastiskt spännande. Inte minst dokumentärfilmen firar nya konstnärliga triumfer. Och internationellt har svenska filmer haft stora framgångar. Anna Serners kamp för en mer jämställd produktion har lett till konstnärliga segrar. Så mycket för ett decennium med gubbgnäll. Så bland dagens producenter och filmskapare finns många personer som – om de hade det nödvändiga politiska stödet på armlängds avstånd och slapp branschtänkets blysänke – skulle kunna utveckla den svenska kvalitetsfilmen.

Namn som Stina Gardell, Fredrik Heinig, Erik Hemmendorff med flera, med flera. Alldeles särskilt eftersom det branschdominerade filmavtalet äntligen skrotades 2017 och därmed öppnade möjligheter för att Filminstitutet återigen skulle ha kvalitetskriterier för hela verksamheten. Kanske rent av återskapa såväl sin egenproduktion, biografverksamhet som kompletterande import. Tyvärr har det mesta fortsatt i samma upplöjda produktionsstödsfåror med publiksiffror som viktigaste riktlinje. PRS … vilket kulturpolitiskt vedervärdigt skämt!

Det är intressant att jämföra med teatervärlden. Där blir Mattias Andersson chef på Dramaten och Nationalscenen kan presentera en starkt samtidskopplad repertoar medan privatteatrarna snickrar på nya kändissuccéer när väl coronan är över.

Ja, tänk om det skulle vara naturligt och politiskt möjligt att Ruben Östlund blev vd på Filminstitutet och gänget på Plattform tog över hela ruljangsen. Eller Jonas Holmberg och hans filmälskande kamrater i ledningen för Göteborg filmfestival. «Branschen» med sina kommersiellt planerade projekt fick hålla till godo med Ibrahim Baylan på Näringsdepartementet för eventuellt stöd medan Filminstitutet med en ny ledning hissade kvalitetsflaggan i topp.

POV_enkät_sanjin.jpg

Sanjin Pejkovic:

1) Det hade varit intressant att experimentera med rollen, att kanske anställa två personer där den ena kan komma från näringslivet och den andra får ha djupare filmkopplingar nationellt och internationellt. Med det sagt så skulle det förmodligen bli väldigt krångligt såklart. Tänker spontant på namn som Jonas Holmberg, Jannike Åhlund, Tomas Eskilsson. 

2) Räknas filmintresse/filmkunnighet som kompetens? Den svåra balansen mellan underhållning och kvalité måste väl tillgodoses och filmens instrumentella roll kan inte ignoreras i sammanhanget, men tänk att ha en vd som profilerar sig med frågor som «Make filmessä great again»? Nu larvar jag mig så klart men det vore helt fantastiskt att ha en ledare som tar ett par oväntade steg. Annars tänker jag att öppenhet och nyfikenhet alltid är viktiga kompetenser i en ledarroll. 

3) Jag tycker att många bra steg har tagits under Serner. Filmrepresentation är viktigt och det är spännande att se hur väl det har slagit igenom internationellt. Tänker ibland att kritiken mot Serner bitvis också varit oproportionerlig, inte minst med tanke på hur det globala filmlandskapet faktiskt ser ut.

Men för att gå tillbaka till klyschornas land så tänker jag: ännu fler samtal, ännu mer pedagogik, restaureringar, bredda talangutveckling, nya medier, forskningssatsningar, allt det som kan uppfattas stå i filmens skugga. Jag kommer filmmässigt från en helt annan kultur så för mig mäts framgång inte bara i antal palmer och lejon. Framgång kan mätas på andra sätt. 


Maria Hedman Hvitfeldt:

1) Jag skulle kunna se till exempel Linda Zachrison.

2) Jag kan se att det skulle finnas en poäng med erfarenhet av att arbeta politiskt eller nära den sfären för att lättare kunna representera Filmen gentemot regering och departement där pengar och resurser finns, prioriteras och delas ut. Det gäller både stödet, där den totala summan behöver bli mycket högre men även till exempel skattelättnader för externa produktioner.  Det är också viktigt att funktionen vd ser till Filmens framtida livskraft som konstform.

3) Som utbildningsorganisation ser jag naturligtvis att vägen till en första större produktion, om än med låg budget, bör bli lite enklare. Idag är tiden ofta 10 år till långfilm eller motsvarande. Detta gäller även de som inte gått filmutbildning. Det tar lång tid för många att gå från kortfilm till längre format.

Små bolag bör få det lite lättare att få stöd. Detta skulle möjligen också skapa bättre incitament för unga kvinnor att starta eget i stället för att de i så hög grad söker sig till anställning i större bolag. Det är fortsatt viktigt med mångfald, och att se till kvalitet, och att fortsatt diskutera vad som är kvalitét i dag, och imorgon.

Göran du Rées:

1) Frågan är extremt svår att svara på då den kan begränsa svaren på de övriga frågorna. Jag väljer därför att inte att ge något namn.

2) Det viktigaste i dag är att det blir en ny vd som har djup kunskap om konstnärskapets villkor, och har ett brinnande intresse att försvara Filmen som Konstart. Inte någonstans finns detta längre tydligt beskrivet. Begreppet «Värdefull film» är urholkat och måste ersättas med det som en gång fanns; SVENSK KONSTNÄRLIGT VÄRDEFULL FILM. Detta har danska kulturdepartement och danska filminstitut haft med sedan 1940-talet när det första danska filmavtalet tillkom.

Kompetensen som vd betyder alltså att det måste vara en person som har mycket god kunskap om filmens tillblivelseprocesser, eget konstnärligt omdöme och kunskap om hur det svenska filmlivet ser ut och fungerar. Dessutom ska personen ha visioner om det framtida filmlandskapet och var en omfamnande och inspirerande vd med kraft och viljan ”att vända skjutan” - från en statlig kulturmyndighet till en konstnärlig kulturinstitution för filmen.

Skulle det inte vara möjligt att hitta en sådan person ska man pröva det framgångsrika koncept som teater, opera och flera filmfestivaler har valt; en konstnärlig vd tillsammans med en ekonomiska ansvarig vd. Idag finns inte någon vice vd på Filminstitutet! Den senaste vice vd:n var Bengt Toll under tidigare vd, Cissi Elwin – Anna Serners föregångare.

En av de viktigaste uppgifterna också för Filminstitutets är att initiera och skapa möjlighet att återskapa och utveckla biografens roll för framtiden.  En ny vd/eller vd;ar måste ha kunskap om filmhistorien och biografens roll och dess betydelse som kulturinstitution och mötesplats där samtal och dialog är lika viktig som filmen. Historisk är biografen med sin stora duk och rum, på samma sätt som teater- och musikscenen, grunden för de konstnärliga kvalitetsbegreppen; unik berättelse med genuin cinematografisk gestaltning, i alla genrer. Det gäller regi, skådespeleri, klippning, scenografi och ljud. 

Tyvärr har Filminstitutet sedan det blev en del av den statliga kulturpolitiken blivit en byråkratisk, formell och misstänksam organisation som ställer krav på politisk korrekthet. Istället för att lyssna, inspirera och ta del av filmarnas konstnärliga skapande och idéer, har Filminstitutet tagit rollen mer som en ”beställarorganisation” med egen agenda. Under en sådan organisation hade varken litteraturen, musiken eller teatern kunnat utvecklas. Tyvärr har det också blivit så att flera av de konstnärligt och internationellt mest framgångsrika filmerna under de senaste 5 åren tillkommit; inte på grund av Filminstitutet – utan trots Filminstitutet.

3) De viktigaste förändringarna för framtiden:

Se över hela konsulentsystemet. Det är i dag helt obsolet och har blivit en ny karriärsväg för de som söker och får anställning. Konsulentsystemet har blivit ett allt mer slutet byråkratiskt system, där konsulenter runt om i Norden möts, går samma dramaturgikurser, sitter på samma pitchmöten, känner varandra väl och allt oftare byter i jobb med varandra. En gång, när konsulentsystem infördes på 90-talet, var visionen att det skulle vara personer med stark integritet, yrkeskunskap, konstnärligt omdöme. Och framför allt, att de i sitt yrkesutövande skulle vara helt autonoma och självständiga i förhållande till Filminstitutets organisation. Man diskuterade till och med om konsulenterna överhuvudtaget skulle sitta på Filminstitutet och vara underordnade organisationen. De första konsulenterna rekryterades helt av styrelsen och var också direkt underställda styrelsen. De hade utifrån sina konstnärliga bedömningar en självständig roll. Deras val och rekommendationer för filmstöd redovisades och godkändes av styrelsen – inte av vd.  Och de hade varje år att rapportera sitt arbete till styrelsen, vad som fungerade och inte fungerade. Sedan början av 2000-talet, under de tre senaste vd:arna har styrelsen genom enhälligt delegationsbeslut delegerat hela beslutsprocessen till Filminstitutets vd. Även beslutet om vilka konsulenter som ska anställas, vilket i flera fall har resulterat i felrekrytering.

Ingen annanstans inom kultursfären i dag tas konstnärliga beslut på detta sätt. De flesta konstnärliga beslut inom kulturområdet tas i grupper och nämnder med konstnärligt aktiva personer. Avsikten är att fyra eller sex ögon ser mer än två, vilket ger möjlighet till flera viktiga perspektiv och en mer noggrann bedömning av projekten.

Marknadsstödet bör omgående förpassar till näringsdepartementet. Pengarna ska i stället investeras i Filminstitutets nybildade «Kvalitetsstöd i efterhand» för upphovspersonerna; regissörer, manusförfattare och producenter. Detta ger en frihet, trygghet och en början till kontinuitet för deras konstnärliga verksamhet. Att seriöst bedöma kvalitet kan endast ske i efterhand – alltså när filmen är klar. Det var en självklarhet för Filminstitutets grundare, Harry Schein, och viktigt incitament för nyskapande.

Filminstitutets organisation måste genomlysas av oberoende granskare. Något som fackliga organisationer, regissör – och filmareförbund har påtalat under flera år för Kulturdepartementet, men som ännu inte skett. 

Se över styrelsens representation. Endast genom en styrelse med djup kunskap och erfarenhet av det svenska filmlivet, filmhistorisk forskning och framtida mediaforskning kan en verklig dialog ske mellan svenskt filmliv, bransch och Filminstitutet.

Av Katrina Mathsson, Johan Wirfält, Suzanne Osten, Gunnar Bergdahl, Sanjin Pejkovic, Maria Hedman Hvitfeldt, Göran du Rées 3 juni 2021